language arrow_drop_down
DK NO EN
Blogg: 2021-04-20

Mer om DFX, med fokus på Design for Serviceability

När man konstruerade en bil på 70-talet började man med kupéfläkten och byggde resten runt den. Det är ett ovedersägligt faktum för den som någon gång försökt byta den. Antalet delar man behöver demontera för att komma åt fläkten upptar mera plats än bilen i sig.

Servicevänlighet är ett bra sätt att ge sin produkt ett gott rykte. Och det finns förstås flera skäl att göra sin produkt enkel att serva. Här kommer bland annat fyra bra exempel på hur du ska lyckas med en servicevänlig konstruktion.

Design for Serviceability

Ett inte helt ovanligt scenario när det gäller nya produkter är att någon har hittat en nisch som inte är fylld, eller en ny tillämpning av en gammal princip, och experimenterat fram en funktionsmodell hemma på kammaren eller i labbet. Denna modell må vara hur genialisk som helst, men det är därmed inte säkert att den går att sälja som en produkt.

Det beror på prototypers naturliga utgångspunkt att man gör vad som helst för att få dem att fungera, ibland till vilket pris som helst.

Resultatet är vanligen dyrt, komplicerat, inte vidare robust, hopplöst att montera eller en kombination av alltsammans. När vi på Prevas får i uppdrag att förverkliga någons idé till en säljbar produkt brukar vi tillämpa ”Design For X”-tänket.

X:et kan bytas mot diverse olika bokstäver, men de vanligast förekommande är M, A och S:

  • Manufacturing = tillverkning (länk till tidigare inlägg)
  • Assembly = montering (länk till tidigare inlägg)
  • Serviceability = servicevänlighet

I detta inlägg kommer jag att fokusera på Design for Serviceability.

Design for Serviceability (DFS)

Det finns många exempel på när servicevänligheten inte har varit fokus när man utvecklat en produkt. På min SAAB 9-3 från 1998 kunde man byta halvljuslampa i mörker med en hand, utan att skära sig och med gott om plats att man kunde stå en bit ifrån bilen så man slapp bli smutsig medan man bytte lampan. Som kontrast så krävde samma glödlampsbyte på min sambos Renault Modus från 2005 att man monterade bort hela fronten, dvs oavsett hur händig man är så gör man det inte längs vägkanten en mörk natt. Detta är ett talande exempel på hur olika samma uppgift lösts av olika utvecklingsavdelningar. Något som SAAB-ägaren enkelt utförde själv kostade Renault-ägaren 5 000 kr för ett verkstadsbesök (fast då bjöd de på lampan).

Servicevänlighet är alltså ett bra sätt att ge sin produkt ett gott rykte. Det behöver inte vara så extremt som i ovanstående exempel, och det finns förstås flera skäl att göra sin produkt enkel att serva. Om det är enkelt att komma åt viktiga servicepunkter så går det antingen att överlåta det på kunden och då slipper man bygga upp en serviceorganisation själv, eller kanske låta mindre kvalificerad personal utföra den. Om det skulle krävas proffs för att serva produkten så går det åtminstone fortare om det är lätt att komma åt, vilket kunden uppskattar då proffs i regel kostar pengar per timme.

Vad ska man då tänka på för att lyckas med en servicevänlig konstruktion? Några exempel:

  • Minimera antalet skruvar. Istället för lossa en panel med 16 skruv för att komma åt ett filter kanske man kan få till en låsskruv och ett antal hakar, eller ännu hellre ingen skruv alls utan bara ett snäppe. Naturligtvis väl tilltaget och fingervänligt så det inte går sönder eller bryter någons nagel.

  • Snäppen. Snäppen är som nämnt i kapitlet om DFA (Design for Assembly) rationellt och bra för att montera ihop en produkt, men inte lika bra när man ska in i den. Även om det är saker som inte hör till regelbundet underhåll så kommer man tids nog i ett läge när man behöver komma åt mer av insidan. Om man konstruerat med snäppen så är det viktigt att de är dimensionerade så att de inte bryts sönder under operationen. Reparatören uppskattar också om det finns anvisningar som berättar var man ska ansätta sina verktyg. Även om det står i någon manual så underlättar det mycket om det finns någon fysisk indikation på produkten också.

  • Skarpa kanter. Oavsett om det är en amerikansk kund som skär sig och stämmer skjortan av dig, eller din egen servicepersonal som säger upp sig för att slippa regelbundna skärsår så är det alltid värt att tänka efter var det kan uppstå vassa kanter och hörn. Om de hamnar någonstans där man kan komma åt dem så eliminera dem.

  • Om det krävs servicetekniker för att öppna produkten är det möjligen OK med en obskyr skruvskalle (förutsatt att teknikern har den i verktygslådan), men ska en kund behöva tillgripa något verktyg så bör det inte vara något ovanligare än en spårmejsel. Alternativt, skicka med verktyget med produkten och avsätt en plats för det så det inte kommer bort.

Sammanfattning

Ni har nu läst om DFM, DFA och DFS. Den uppmärksamme läsaren har säkert noterat att det finns direkta motsägelser på flera punkter beträffande de olika filosofierna. Tur är väl det, för vore det enkelt skulle vi vara utan jobb. Det hör till god utvecklingssed att stämma av med kunden vad som ska optimeras, och det kan mycket väl vara så att detta fokus skiftar under produktens livslängd. Initialt kanske det är viktigare med time-to-market för att hinna med någon viktig lanseringsmässa? Man kanske är ett uppstartsföretag som inte har så djup plånbok och verktygsinvesteringar måste skjutas på framtiden tills produkten slagit! Man kanske helt missbedömt vilken succé den nya produkten blir och inser att investeringar i verktyg kommer att ha en mycket kortare payback-time än budgeterat. Vad som är rätt för en viss produkt skiftar med kunden och tiden, så undrar du vad som rätt för dig så kontakta oss för en konsultation!

// Ulf Sahlström, Senior Mechanics Architect med 25 års erfarenhet i yrket

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    Vänligen verifiera att du inte är en robot

    300

    Relaterade artiklar

    pageRefs: [Produktutveckling, Hållbar produktion]